Vet inte men känns som om jag blivit de nu!Så lätt att falla i gråt klarar knappt ett skämt längre vet ej vad det är.Känner mig såå oändligt stark men ändå inte....å vet knappt hur jag mår de är mycket hjärnaktivitet iaf!Många val i livet som jag gjort har varit såå fel å så typiskt mig att bara ånga på,inte andas å knappt känna efter hur det är egentligen.Man flyr liksom verkligheten in i drömmarnas värld....för att sedan vakna upp å undra vad man gjort å tänkt!Jag som e känslomänniska till max borde tänka till lite annat om vissa saker...
Eller är det så att vi är för upptagna med oss själva?El allt runt omkring?Så vi knappt hinner med att reflektera allt runt omkring oss...man tar sig inte tid....den tiden lär finnas å det utrymmet hur ska vi annars orka å förstå våra nära omkring oss....Ja e långt ifrån perfekt....men ibland borde man veta bättre.Men alla misstag i livet gör ju en starkare så är det ju!Man lär sig oftast av de och förhoppningsvis blir man en bättre människa av de.
Att komma till insikt med sitt liv å veta hur man vill ha de är fantastiskt:)Man växer in i det.
Annars då haft besök av goa vänner från Avesta jätte kul nu tappar vi inte tråden tjejer!
Å varit med Raimo i Västerås å kollat tarmen,gick bra inget återfall av cancern:)Jätte skönt ja den avdelningen känns välbesökt utav oss där både tunga å glädjande besked lämnats ut....de va en tuff tid för oss båda men vi tog oss igenom den stormen.
Kram alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar