Hanna är chockad jag e såå tyst.Har inte mycket att säga det bara är såå.Känner mig rätt såå uppgiven kanske är fel ord men har nog hamnat i en dvala kanske.Jag kmr tillbaka.Jag sover äter,jobbar å är såå känns de.Som livet stannat upp på nå vis.Men hur ska man minnas de bra dagarna om man aldrig har några dåliga.
Jag vet iaf med hundra mina vänner kan man lita på de finns alltid,jag vet var de finns om jag behöver.
Få människor i mitt liv får eloge av mig men vissa är guld värda.De förstår håller de som de lovat å framför allt är ärliga,sååå de ibland gör ont men hellre de.Man vet verkligen vem man kan ringa som vet att livet har toppar å dalar såå oerhört mycket betyder de.Som verkligen har omtanke å försöker förstå om de fanns fler av er skulle världen se annorlunda ut.
Åh förresten tack Mamma för jordgubbarna:)Kmr ner någon dag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar