Två steg fram ett steg bak:)

Såå har det känts i dag:)Man är omringad av såå många som bryr sig som får en på rätt bana när det känns lite yrt minst sagt ibland.Men som sagt jag är stark å var dag är en kamp som handlar om tilltro till vissa saker.Jag är på rätt väg jag vet det.Men det tar tid.Varav jag vissa dagar saknar mina vänner såå,även om vi många av er hörs dagligen såå saknar jag vara nära er.Ni har fått mitt liv stabilt utan er vore jag halv. Åh såå underbart veta var ni finns alla dagar.Ärliga raka människor som jag.Hellre sanning än ovisshet.Jag föredrar det. Jag har en jobbarkompis å vän såå klart,med henne delar jag det där lilla extra.För vet hon vill mitt bästa.När känslan är komplett,då man kan vara sig själv,precis som man är,då ingen ska ändra på en man kan vara som man är åh säga vad man tycker å inget är konstigt då är man i land:)Tack för du finns Lena betyder mycket:) Åh såg något ledsamt i dag,en gammal vän å kärlek satt i parken med missbrukarna,de sved i hjärtat att de gått såå långt,att du bara gett upp....Ledsamt.... Men jag ser det som en sjukdom i sig då jag jobbar med de å vet vad det handlar om.Som jag alltid har sagt alla öden är olika inget vi styr över,de som sker,va nog menat att vara. Kram på er alla fina!